Jag är född i Japan, Shioija, 1943 under andra världskriget.
Vi bodde i Hus nr 10.
Min mamma, som heter Stina, dog när jag var en månad gammal.
Hon var kartriterska och hennes första anställning var på Lantmäterikontoret i Falun. Då var hon förlovad med min pappa.Båda hade sitt ursprung i Göteborg-Mölndal
.
Vi är tre systrar. Eva Lena Inga – en bror dog vid födseln – jag är yngst.
Min pappa Per var civilingeniör och arbetade hos Gadelius o comp. Och han var konsul för Sverige under kriget.
1943 stod han alltså ensam med tre barn att fostra.
Damer anställdes –såsom auntie Pulz och aunt Ingelore och så fanns vår kokerska Chikasan.
Vid bombanfall kröp vi ihop i skyddsrummet i husets källare. Annars satt vi tätt hoppressade, vi tre systrar, i en jättelik fåtölj på verandan och storasyster Eva-san läste högt HC Andersens sagor.
Atombomben föll i Hiroshima och i Nagasaki
1949 lämnade vi Japan med fraktbåten Andaman – den förliste ett år senare utanför Göteborgs hamn. Resan tog tre månader.
15 januari 1950 landade vi Göteborg i snöstorm. I kortstrumpor. Vi möttes av släkt och Göteborgs Handels o Sjöfartstidning hällsade japanresenärena välkomna hem.
Pappa Per lämnade oss – han fick ett erbjudande han inte kunde motstå – och återvände till Japan på ytterligare tre år och överlämnade oss i sin brors händer, eller ohänder och en hushållerska, älskade Tant Nanna på Stora Åby i Mölndal (pappas barndomshem)
Vi lärde oss svenska och att uppföra oss.